I måndags 15 november fick vi fem underbara små barn till Undine och "Sigge"!

Jag trodde de skulle komma under helgen, så det var lite jobbigt att åka hemifrån på måndag morgon. Lennart var hemma så de var inte ensamma, men jag vill ju inte missa en sådan händelse! När jag kom hem från jobbet hade ingenting hänt så jag gick ut i stallet och gjorde i ordning till hästarna, och när jag kom in efter en timma satte hon igång. Nu var matte äntligen på plats  . 

Allting gick jättebra och alla fem barnen mådde fint och hade bra vikter: från 104 g, minsta honan, till 144 g, siste pojken.

Just nu har vi ett fantastiskt månsken härute och i gårkväll var jag ute på månskensritt med Sissi och hundarna. Pannlampan med lysdioder släckte jag efter en stund för den behövdes inte! Dessutom låg dimman över ängarna -riktigt mäktig älvdans med andra ord!

Idag var det lilla Geishas tur att röra på sig och det blev tömkörning ut till vägen och brevlådan. Joel och hundarna var också med och förutseende nog hade jag tagit med Joels hjälm, eftersom liten man med korta ben brukar bli trött efter en stund! Mycket riktigt -när backarna började var det dags att hiva upp honom på Geisha och sen var det slut på gnället  . 

/Annika

Zeldas och Sigges barn har blivit en vecka och det finns nya bilder på dem!Ber om ursäkt för den usla bildkvaliteten! Nu har de också fått namn och den gemensamma nämnaren den här gången blev Italien.

Undine ska ha sina ungar vilken timma som helst nu, och hon vill helst vara i min närhet. 14 november hinner nog bli 15 november innan de verkligen är här... D v s antingen får jag sitta uppe med henne i natt eller så får Lennart ta hand om det hela imorgon då jag jobbar och han är ledig.

Igår var Anna och jag ute med fjordingarna på en rejäl motionstur, och idag har jag skrittat Sissi i skogen så inte tanten ska bli för stel (Sissi alltså, hehe). Det blev en bra gymnastiktur över hygge och på skogsstig. Åh vad vi gillar barbackagjorden! Bra balansträning är det också.

Lennart var ute på en träningsrunda ca en timma i förmiddags och hade Enzo med sig -ingen tvekan om vem som tröttast, och det var inte den som jagade bollar över gårdsplanen när de kom tillbaka ;-)

Helgens andra stora händelse var vår nya hanes ankomst, och nu är han här, S*Glorfindel´s Shy Guy! Det första jag kan säga är att han inte gör skäl för sitt namn -han är allt annat än blyg! Han traskade ut ur transportburen och började genast undersöka omgivningen och hälsa på alla de andra. Inte ett fräs från något håll. Tills han upptäckte två konstiga djur -ett väldigt stort och ett ganska litet. Det stora väntade artigt att bli hälsad på men det lilla hoppade omkring och slog med framtassarna i golvet och gjorde märkliga ljud... Då var det dags för Shy Guy att plocka fram sin mest livsfarliga look och häva ur sig varenda småländsk svordom han nånsin lärt sig...  Efter en stund måste de andra katterna ha förklarat för honom att Enzo gör så där när han vill leka, för fientligheterna upphörde ganska snart. Nu ligger de redan i samma säng, en under och en på täcket men ändå! Nu efter två dygn kan man tro att han redan bott här länge. Visst vet jag att våra katter gärna välkomnar nykomlingar men det har ändå gått över förväntan! En riktig kelgris är han också och kommer gärna upp i knät!

Stort tack till Marina och Robin på S*Glorfindel´s!

/Annika

Idag är W-kullen åtta veckor och nya bilder finns på hemsidan! www.alvdansens.se

Tack Anna för ditt fina arbete med bilderna -kattungarna är inte alltid de mest samarbetsvilliga modellerna!

På kattrestaurangen serveras det alltid något gott och ibland är det trängsel bland gästerna!

Här är det lilla Wilma som mätt och belåten tvättar sig efter ett besök!

Här har det uppstått diskussion mellan Winnie och Wendela om vem som har förkörsrätt!

Eller så kan göra som Wilma: ta bilen och köra off-road!

Trots att både Joel och Enzo gjorde sitt bästa för att  förhindra det blev det fyraveckorsbilder på kattungarna! Fler bilder finns förstås på hemsidan www.alvdansens.se

Wilma

Wendy

Winnie

Wendela

Idag är det tio år sedan S*Älvdansens första kull föddes! Tiden går som bekant väldigt fort...
Och idag fick vi ännu en veteran i huset: vår underbara, vackra, kloka Amalie. Husets drottning, som inte tillåter någon att bråka -då griper hon in med fast tass och ställer till rätta! Alltid mild och behaglig både mot oss i familjen och mot besökare. En katt man känner sig älskad av, och det är verkligen inte svårt att besvara den kärleken!
Ikväll gick vi en promenad i trädgården och kameran var med. Ursäkta den usla bildkvaliteten, men det började skymma!


Amalie på sin favoritplats: min axel!


Många goda år till önskar vi dig, lilla älsklingen! Annika