Sedan en vecka har vi inte längre hemtelefon, och därför inte heller bredband via telefonen. Det mobila bredbandet bokade jag i god tid, hos en annan leverantör som har god täckning här ute i bushen, men på grund av diverse leveransstrul blev det i alla fall ett avbrott på en vecka här. Tycker inte att jag behöver vara ständigt uppkopplad och är väl bara en "periodare" på till exempel FB, men oj vad jobbigt det är att inte kunna kolla mail, väder, nyheter och annan info när man vill!

Nåväl, nu är jag tillbaka! Har samma e-post och mobilnummer, men hemnumret kan ni som sagt radera!

Igår var lilla Alba inne i hästtransporten för första gången -det är mycket som är första gången när man ännu inte är en månad gammal- bara för träningens skull. Efter viss tvekan, lite stöttning och en tillsägelse från sin lättlastade mor gick hon in! Åkturen begränsade sig till att backa och vända släpet på gårdsplanen och hon stod helt stilla och lugn hela tiden. Duktig tjej!

På eftermiddagen var det dags för en träningsrunda med Alde. Hann inte mer än få på sadeln förrän det började åska och regna. In i boxen och käka hö (Alde) och fram med roller och penslar och måla vidare i stallet (jag). Till slut klarnade det upp och vi gav oss iväg. På ryggen hade hon förutom mig den sadel jag hade till mitt varmblod som gick ur tiden 1979... Av olika skäl har jag sparat den i alla år, och den är fortfarande en bra sadel. Vilken flashback det var att rida med den igen! Dessutom på en häst som är väldigt lik mitt varmblodssto. Alde fortsätter att göra framsteg och övervann många "hinder" på vägen, som knakande ljud inifrån skogen -sabeltandad tiger?- enorma timmerhöger bredvid vägen -kan lura en björn bakom dem- och okända hästar i hagarna vi passerade. Bilar och konstiga fordon har hon inga problem med, rutinerad travhäst som är. När vi kommit till Flyxhult cirka fyra km  bort kom ösregnet. Så hemvägen blev en uppföljning till den vattenträning jag utsatte henne för dagen innan under en promenad till fots i skogen. Självklart är det stor skillnad på en vattenpöl på grus- eller asfaltvägen och ett vattenfyllt dike i skogen. På vägen ser man ju att det inte finns några krokodiler som lurar på botten!

Kära Alde, Sissi skulle ha skrattat åt dig om hon hade sett hur rädd du var i skogen! Men då hade jag fått påminna henne om att hon inte heller vågade gå i vatten när vi köpte henne! Det mesta går att lära sig med tålamod och rätt inställning från oss tvåbenta...