Senaste inläggen

Av Annika Skeppstedt - 6 januari 2012 19:23

Från årsskiftet är S*Älvdansens nyhetssida/blogg tillbaka på alvdansens.blogspot.com !


From 1st January the news´ page/blog of S*Älvdansens is back at alvdansens.blogspot.com !


Kind regards,

Annika

ANNONS
Av Annika Skeppstedt - 27 december 2011 20:59

Idag var det dags för den traditonella julridutflykten med Joels kusin Elin som bor i en annan del av landet, och gärna rider Sissi när tillfälle bjuds. Idag red vi genom skogen till Gäddereds motorstadion och det var extremt blött i skogen. Men det hindrar ju inte våra fyrbensdrivna gula terrängfordon! De vadade på och efter trekvart var vi framme i Gäddered. Därefter ökade vi tempot betydligt och satte nytt rekord upp till Timmeråsen! Där väntade korvgrillningspatrullen och höpåse till hästarna!


 


Elin och Sissi


 

En del gräs fanns det kvar också -nu finns det något mindre :-)



 

Andreas med en vindpinad Enzo...



 


Bättre att sitta i farmors knä i den fina grillplatsen som Hässlehus fritidsgård byggt!


 


Joel med dagens fynd: ett rådjurskranium!



ANNONS
Av Annika Skeppstedt - 23 december 2011 23:15

 



På hemsidan har Zelda och Fiona fått ny bilder på sina sidor -det var på tiden!


On my website Zelda and Fiona have new pictures on their pages, and that was about time!

Av Annika Skeppstedt - 21 november 2011 21:47



Gårdagens ridtur slutade i totalt mörker. Strax efter tre på eftermiddagen gav oss Sissi och jag iväg på en runda, bland annat i syfte att utforska ridvägar mellan Gäddered och Svaneholm. Vägen till Gäddereds motorstadion är en stig genom skogen, som mestadels avverkas i skritt. Söder om motorbanan finns ett antal fina grus- och skogsvägar och det var dem jag vill åt! Visst, det började skymma, men jag visste ju ungefär vilken väg vi skulle. Ungefär som när jag ska någonstans med bilen: en koll på kartan i förväg och sen kör jag ”på gehör”. Har hittills alltid kommit dit jag ska!


Som vanligt blev Sissi pigg och framåt av nya vägar, men det var en bit och innan vi kom tillbaka till motorstadion var det rejält mörkt, men nu hade vi ju bara de vanliga två kilometrarna genom skogen kvar. Alternativet att slå läger i skogen fanns ju liksom inte... Som den kloka, lugna häst hon är traskade Sissi på med jämn fart medan det blev allt svartare omkring oss. Inte det minsta tecken på oro visade hon, och ingen av oss är mörkrädda. Vad finns det att vara rädd för i skogen? Ser man ingenting får man sluta sig till av markens lutning, vilket håll hästen svänger och hur hovtrampet låter var man befinner sig, så jag visste ganska exakt var vi befann oss hela tiden. Visst var det väl någon granruska som kliade mig på näsan, men inga blessyrer! Till slut var vi tillbaka på Koerhult, totalt bländade av lysrören i stallet. Då upptäckte jag att Sissi hade pannlugen full av kardborrar som satt som papiljotter!

Ännu en gång visade hon vilken fantastisk häst hon är, och vilken terrängkänsla hon har! Det som skulle kunnat vara en riktigt otäck upplevelse blev i stället något av det häftigaste jag varit med om på länge!


För knappt ett år sedan red jag delvis samma väg i snö och fullmåne, också det var en minnesvärd ridtur i silverskimrande skog. Det var dessutom något av det mest romantiska jag varit med -nej, det utspelades inte någon romans varken mellan ryttare eller hästar!- utan i klassisk kulturhistorisk betydelse! Romantikens diktare hade fått mycket inspiration den kvällen!


Syftet med gårdagens runda var som sagt att utforska nya ridvägar, och visst hittade jag några riktigt bra. Ska bli intressant att se och rida dem i dagsljus också!


/Annika

Av Annika Skeppstedt - 18 november 2011 12:50



Ay, qué complicada la gramática... Jag måste nog hjälpa matte lite!


 


Nu har jag det  

   


Jag sätter mig på papperet -då kanske hon slutar vara så tråkig och leker med mig i stället!  




Av Annika Skeppstedt - 6 november 2011 22:01

I år blev det en riktig halloween-pumpa! Joel blev väldigt nöjd med den, inte minst för att han själv odlat den!



Efter maten lyste pumpan ute på altanen hela kvällen!


My son Joel with his gorgeous pumpkin, that he himself has cultivated!


/Annika

     

Av Annika Skeppstedt - 31 oktober 2011 18:34

Efter en mycket tung period har jag nu till slut uppdaterat hemsidan. Tyvärr är det minnessidan som genomgått den största förändringen. Mellan mitten av augusti och början av oktober fick Candy -min golden retriever, min gammelkatta Tassi -nyss fyllda sexton år, och Winnie -kompis till min fodervärdskatt sluta sina dagar. Ja,vilket är svårast? När en gammal relation når sitt slut eller när en ung individ dör i förtid? Det finns inget svar, båda gör lika ont...

Dessutom har lilla Molly somnat in i den aktningsvärda kaninåldern av 7,5 år.


Kattuppfödningen går nu in i en period av inaktivitet. Alla årets kattungar har flyttat och är älskade familjemedlemmar i sina nya hem. Båda avelshanarna är kastrerade och lever livets glada dagar med uteliv och jaktäventyr! Jag är väldigt nöjd med deras avkommor och det underbara temperament båda har lämnat vidare till sina barn, men nu tycker jag att de fått de kullar de ska. Efter Shy Guy har jag kvar min fodervärdshona Cressida och de ska bli spännande att så småningom hitta en kaveljer till henne. Några konkreta kattungeplaner finns det inte just nu.


Även två av honorna har sedan förra veckan sällat sig till kastratgänget. Quinta som blivit senior och är mor till fyra kullar, och Zelda som fått två stora och gått ner sig så mycket att jag inte vill ta fler kullar på henne. Nu är hon i strålande form, och efter att Winnie dog fick Zelda ta över som kompis åt Cressida i Limmared. Där trivs hon förträffligt med både halvsyster och husse!


Fölet Alba växer och utvecklas på ett tilltalande sätt! I början på oktober visade jag henne på Länghems Ridklubbs utställning där Morgan Johnsson dömde. Hon fick en mycket trevlig bedömning med fina poängraden 87788=38 p.



Av Annika Skeppstedt - 24 juli 2011 13:34

Sedan en vecka har vi inte längre hemtelefon, och därför inte heller bredband via telefonen. Det mobila bredbandet bokade jag i god tid, hos en annan leverantör som har god täckning här ute i bushen, men på grund av diverse leveransstrul blev det i alla fall ett avbrott på en vecka här. Tycker inte att jag behöver vara ständigt uppkopplad och är väl bara en "periodare" på till exempel FB, men oj vad jobbigt det är att inte kunna kolla mail, väder, nyheter och annan info när man vill!

Nåväl, nu är jag tillbaka! Har samma e-post och mobilnummer, men hemnumret kan ni som sagt radera!


Igår var lilla Alba inne i hästtransporten för första gången -det är mycket som är första gången när man ännu inte är en månad gammal- bara för träningens skull. Efter viss tvekan, lite stöttning och en tillsägelse från sin lättlastade mor gick hon in! Åkturen begränsade sig till att backa och vända släpet på gårdsplanen och hon stod helt stilla och lugn hela tiden. Duktig tjej!


På eftermiddagen var det dags för en träningsrunda med Alde. Hann inte mer än få på sadeln förrän det började åska och regna. In i boxen och käka hö (Alde) och fram med roller och penslar och måla vidare i stallet (jag). Till slut klarnade det upp och vi gav oss iväg. På ryggen hade hon förutom mig den sadel jag hade till mitt varmblod som gick ur tiden 1979... Av olika skäl har jag sparat den i alla år, och den är fortfarande en bra sadel. Vilken flashback det var att rida med den igen! Dessutom på en häst som är väldigt lik mitt varmblodssto. Alde fortsätter att göra framsteg och övervann många "hinder" på vägen, som knakande ljud inifrån skogen -sabeltandad tiger?- enorma timmerhöger bredvid vägen -kan lura en björn bakom dem- och okända hästar i hagarna vi passerade. Bilar och konstiga fordon har hon inga problem med, rutinerad travhäst som är. När vi kommit till Flyxhult cirka fyra km  bort kom ösregnet. Så hemvägen blev en uppföljning till den vattenträning jag utsatte henne för dagen innan under en promenad till fots i skogen. Självklart är det stor skillnad på en vattenpöl på grus- eller asfaltvägen och ett vattenfyllt dike i skogen. På vägen ser man ju att det inte finns några krokodiler som lurar på botten!

Kära Alde, Sissi skulle ha skrattat åt dig om hon hade sett hur rädd du var i skogen! Men då hade jag fått påminna henne om att hon inte heller vågade gå i vatten när vi köpte henne! Det mesta går att lära sig med tålamod och rätt inställning från oss tvåbenta...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se